Vårt Vasaloppsäventyr
Det hela började i fredags morgon när vi satte oss på bussen som skulle ta oss och ett gäng härliga ESOKare upp till Vasaloppet. Resan rullade på bra och framåt eftermiddagen var vi framme. Vi åkte då direkt till Berga by där vi hämtade ut våra nummerlappar, utökade våran outfit med ett rosa pannband i sporttältet, Amanda lämnade sina skidor till vallaservice, vi kollade läget nere vid startplatsen och samlade vallatips.
.
Framme på skolan i Lima där vi skulle bo var det inte mycket mer att göra än att äta, Elin vallade sina skidor lite och sen gick vi och la oss.
.
På lördagen åkte vi iväg till Mångsbodarna som är den andra av vasaloppets officiella stationer. Där kunde vi smaka blåbärssoppan och testa skidorna. Vallan funkade sådär, men då visste vi det tills imorgon. Elin åkte en sväng på vasaloppsspåret och mjukade upp musklerna efter resan. Amanda kunde på Elins skidor konstatera att hälen kändes bra. Solen sken och vi hade gott om tid att sitta på trappan till en fäbod och sola.
.
.
På eftermiddagen gjorde vi ytterligare ett besök i vasaloppstältet. Amanda fick tillbaka sin skidor och vi jagade sista uppdatering om vallatips. Efter att ha ätit och Elin med lite hjälp vallat sina skidor var det tidig läggdags. Klockan stod på 03.30, och vi började båda känna oss smått nervösa över vad vi gett oss in på.
.
Klockan ringde och det var bara att stiga upp. Nu gällde det. Ingen återvändo längre. Vi fick i oss en bra frukost innan bussen gick ut mot startplatsen. Vi var tidiga på plats och Elin ställde sig i kön till startledet. Eftersom Amanda stod i ledet framför Elin var planen att Elin skulle stå långt fram i sitt led och Amanda långt bak så att vi kom ihop så tidigt som början. När skidorna var utlagda kunde vi gå tillbaka till bussen och värma oss, byta om, fixa iordning det sista och försöka få i oss en andra frukost. Nu var vi båda rätt så nervös och det var inte helt lätt att få i sig den där mackan.
.
Lagom till starten gick vi ut igen, lämnade väskorna till bagagetransporten och hoppade i takt till Friskis och svettis uppvärmningsgympa. Det var en himla härlig stämning vid starten. Över 15 000 människor som var taggade, nervösa, förväntansfulla och glada. Fint väder var det också så det gjorde ju inte saken sämre.
.
Starten gick och vi var tillsammans nästan direkt. Det var en riktigt mäktig känsla att åka där mitt i myllret bland människor. Framför oss var det helt tjockt och vände vi oss om var det skidåkare så långt man såg. Det gällde att hålla koll på vart man hade sina skidor och stavar, hålla koll på när det tog stopp framför. Vid backen kom det en propp direkt. Men vi gillade läget och flöt med, slank i mellan i de luckor vi kunde hitta. Ovanför backen gick det lättare, fältet splittrades upp lite mer och vi kunde åka mer i vårt eget tempo.
.
Vi åkte med solen i ögonen hela loppet, skidorna gick bra och det var riktigt härligt och roligt. Hela loppet flöt på mycket smidigare än vad vi trott och det var inte alls så mentalt jobbigt som vi hade väntat oss. Mer om hur var och en uppfattade loppet kommer senare.
.
Det var en obeskrivlig känsla att passera under porten "I fäders spår för framtids segrar".
Efter målgång lämnade vi in våra skidor och begav oss mot duscharna och maten. Efter hand hittade vi hela tiden nya muskler som värkte och gjorde ont.
.
Vid 10 tiden på kvällen hade alla i bussen tagit sig imål så då bar det av hemåt igen. Vi var båda helt slut i kroppen och hade svårt att hitta något sätt att sitta på utan att det gjorde ont. Tillslut lyckades ändå utmattningen göra att vi somnade, om än inte bekvämt. Klockan halv 5 kom vi tillbaka till Eksjö, tog vår packning och stupade i våra egna sängar på elevhemmet.
.
Vi är väldigt nöjda med vår insats och det var en rolig upplevelse. Det är mycket möjligt att vi kommer åka de nio milen någon mer gång i våra liv, fast vi väntar nog några år.
Kommentarer
Trackback
